Idag rapporterar media om en ny Demoskopundersökning, t ex SvD:
Alliansen har nu högre väljarstöd än oppositionen enligt en opinionsundersökning från Demoskop, skriver Expressen. Alliansen får 50 procent av väljarstödet, ett försprång på nästan fem procentenheter mot oppositionen.
Moderaterna är nu största parti men alliansbröderna har problem C och KD får under 4% väljarstöd i undersökningen. Störst problem har dock Mona Sahlin som rasar med hela 9% enligt mätningen. Ulf Nilsson tror på Monas avgång och statsvetare spekulerar: håller M på att lyckas med att bli det nya arbetarpartiet?
Monas anti-fanclub på vänsterkanten firar triumfen och hoppas väl på bättre tider utan Mona vid rodret.
Andra vänsterdebattör oroar sig över det allvarliga läget
Den borgerliga sidan försöker fira försiktigt. Niklas Frykman utropar att Sverige är blått, Dick Erixon glädjer sig åt att regeringen har folkets stöd samtidigt som Hultin påminner om faran i att C och KD åker ur riksdagen. En majoritet väljarstöd behöver ju inte betyda en riksdagsmajoritet.
PJ Anders Linder på SvD uppmanar regeringspartierna att bilda en borgerlig valallians.
Fast visst finns lite smolk i en borgerliga glädjebägaren. Opinionsmätningen är strålande nyheter för Moderaterna och regeringen men inte för alla allianspartier. Centern backar med 2,6 procentenheter till 3,4 procent. Kd ligger strax ovanför men under fyraprocentsspärren. Bäggedera lär förändras den dag det blir skarp valrörelse, men M-dominansen ger slagsida åt Alliansens skuta.
Det behövs många åtgärder för att komma tillrätta med saken men en är uppenbar: Bilda valallians! Gå fram under gemensam beteckning. Manifestera den starka enigheten – och passa samtidigt på att göra hela diskussionen om bortkastade röster irrelevant!
På båda sidor söker man förklaringar: Mona, Wanja, Fredrik och Anders, krisen, förnyelse eller kyssar i media?
Mary med MinaModerataKarameller funderar kring om glaset är halvfullt eller halvtomt.
Man kan tänka sig att moderaterna helt enkelt är bra och har stort förtroende för dem av den anledningen, att de är bra och gör ett bra jobb. Det behöver inte vara så att de vinner bara för att andra är dåliga. De senare kanske bara är mindre bra. Halvfyllt eller halvtomt glas? Så i stället för att skriva Mona och Wanjaeffekten borde man skriva Fredrik R och Anders B-effekten. Stabilt har de faktiskt stått i blåsten.
Själv är jag djupt splittrad. Visst hoppas jag att regeringen får sitta kvar. Gärna på ett starkare förändringsmandat också. Mer liberalism är vad Sverige behöver enligt min mening. Men regerande grundat på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på högersidan kanske inte utgör någon större skillnad mot alla de regeringar vi haft baserade på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på vänstersidan.
Varför vinna regeringsmakten till borgerligheten om borgerligheten på vägen tvingats sälja ut de väsentliga skillnaderna mot socialdemokratin?
Och ännu mer bekymrad känner jag mig över Sverigedemokraternas framgångar och frånvaron av en ordentlig integritetsdebatt utanför bloggosfären. Vår tids kanske viktigaste politiska frågor: FRA, IPRED, ACTA är inte det som påverkar hur opinionsvindarna blåser eftersom det faktiskt inte är det som svensken i gemen funderar kring och oroar sig över.